Nicole

2013 har varit ett av de bättre åren. Under vårterminen kom vi i klassen väldigt nära varandra. Det var inte förräns efter skolavslutningen som man förstod att det var över. De första veckorna under sommarlovet var jag nästintill i depression efter som jag visste att vi aldrig skulle träffas alla tillsammans igen. Sommaren löpte på och jag hade jättekul med tjejerna på Sinus och i Borgholm. Det blev många middagar på Pappa Blå. Även på västkusten var det kul. Dock umgicks jag bara med familjen. Jag avslutade sommarlovet på topp med Elin i Stockholm. Så sommaren var nog det bästa detta året. Sen började jag gymnasiet och fick en ny klass som jag var tvungen att lära känna. Det gick förvånansvärt bra och jag har nu 6 st nya girls. Även de andra i klassen är goa. Det har varit ganska jobbigt att vänja sig att man går i en naturklass där alla är smarta. Så om jag får A på något så är jag inte längre ensam utan många andra har också fått det. Detta har nog varit den största skillnaden sen högstadiet där jag hade en underbar klass, men alla var inte riktigt sådär jättesmart (inget illa menat och jag vet att några är smart). Jag är så nöjd att jag valde Kagg för de har varit så kul med alla evenemang, som rugby, köning och inspark. Längtar till nästa höst då det är rugby igen. Höstterminen har gått väldigt snabbt och jag har nu gått en termin i gymnasiet, alltså 5 kvar tills jag tar studenten.

 

Den 8 december stoppades dock all glädje för ett tag, för jag fick reda på att min äslkade farfar inte längre levde. Jag blev väldigt ledsen och jag kunde inte riktigt förstå att det var sant, det kan jag egentligen inte nu heller. Jag hade liksom träffat honom helgen innan och då var det inga problem med honom. Så jag tog inte riktigt till vara på tiden som jag hade att umgås med honom då. Det är något jag ångrar väldigt mycket. Jag kommer liksom aldrig mer få höra hans röst när han säger "hej nicole" eller få födelsedags/julklappspengar samtidigt som han s nogrannt prickar av det på sin lapp eller sitta hemma i hans sköna fåtölj. Jag har inte umgåtts så där jättemycket med mina mor- och farföräldrar utöver jul- och födelsedagsfirande. Farfar har jag umgåtts med då och då, jag minns gången jag firade nyår hos dig och när vi åkte till västkusten bara du och jag. Jag saknar dig så mycket och jag hoppas att vi ses igen för annars vet jag inte vad jag gör. 

 

Jag är så glad över mina kompisar som fanns där för mig, även fast jag inte berättat för alla. Det har varit så svårt att formulera mig med rätt ord så jag har istället inte sagt någonting. 

 

Så 2013 har varit lite upp och ner men i huvudsak har det varit bra och jag hoppas alla får en bra nyårsafton och ett bra 2014.