Nicole

Min familj är inte som alla andras, men det blir fler och fler som har familjer uppbyggda på detta sättet. Min mamma och pappa är skiljda och har varit det sen lågstadiet. Jag har inga problem med det utan är van vid det efter såhär många år. Jag bor heltid med min mamma på Öland, men åker upp till min pappa i Stockholm ibland för att hälsa på. 

 

Här på Öland bor jag som sagt med min mamma, men även min lillasyster Minou. Hon är nio år och den jobbigaste, gulligaste och bästa lillasysterna man kan ha. Vi är väldigt lika, envisa och dåliga förlorare, för hon försöker leva som mig även fast jag är sju år äldre. Häromdagen märkte jag till exempel att ett av mina nagellack var borta, då var det hon som hade snott det till sitt rum och målat sina naglar. Även fast jag tycker om henne väldigt mycket så ryker vi ihop ganska så ofta om allt från småsaker till större grejer, men det brukar oftast gå över efter någon muta så som tuggummi eller datorspel ;) Mamma har även en pojkvän som bor med oss här på Öland.

 

I Stockholm bor min pappa och lillebror. Innan mina föräldrar skiljde sig så hade jag en bra relatin med pappa, men efter skiljsmässan så bröts den. Vi har dock byggt upp den igen och det är inget jag tänker på. Min lillebror och jag bråkar väldigt lätt, men samtidigt så kan vi umgås på ett helt annat sätt än vad jag kan med min lillasyster eftersom det bara skiljer fyra år mellan oss. Dock träffar jag inte honom så ofta. Visst saknar jag honom när han är i Stockholm, men det är ganska skönt att vi bara är tjejer i huset här på Öland, då mammas pojkvän inte sover här hela tiden. Min pappa har en fru som har två barn. En av dem är ett år äldre än mig, men vi går i samma årskurs eftersom jag hoppat upp en klass. Han går dock på high school i Florida så vi ses inte så ofta. 

 

Utöver den närmsta familjen har jag även min farmor, hennes syster, hennes man, hennes ex-man, min mormor, hennes man, min morfar, mina två mostrar, min farbror, mina tre kusiner och min morbror i min släkt också. Lite olika bra relation till dem, men jag tycker om alla. Dock slår ingen min ubersöta lilla kusin Gabriel. 

 

Jag har varit lyckligt lottad och har fått växa upp med alla mina mor- och farföräldrar runt omkring mig. Jag har fått spendera födelsedagar, julaftnar, nyårsaftnar, barnvaktsdagar och resor med dem. Det är jag verkligen jättetacksam över. Då kanske jag inte tänkte på det så mycket, men efter att min farfar gick bort förra året så har jag börjat tänka på hur lyckligt lottad jag har varit. Jag saknar verkligen honom och jag skulle önska att jag hade fått ta farväl av honom och att vårt sista möte hade varit annorlunda. Dock är jag väldigt glad att jag åkte upp den helgen innan han dog till Stockholm så att jag fick en sista chans att se honom.

 

Jag tycker alla ska ta vara på sina nära och kära innan något händer dem. Det är något jag har gjort. Även de lite för långtråkiga samtalen med farmor eller den nedsuttna soffan hos mormor. De lever bara en gång och en dag kan det vara för sent. 

Kram <3